Hoppa till huvudinnehåll

Tillståndet: 2019


Bild: Shutterstock
Mångfald

Mångfald

Många olika är bra. Biologisk mångfald innefattar variationen av ekosystem, livsmiljöer, arter och gener. Att ha en rik biologisk mångfald är viktigt för att upprätthålla alla olika ekologiska processer på jorden som är livsviktiga för vi ska få mat, rent vatten och ren luft. Förändrade eller förstörda livsmiljöer är ett stort problem för både sjöar, vattendrag och hav. Effekter av övergödning är fortfarande ett problem, och utbredningen av syrefria havsbottnar har aldrig varit så stor.

Bild: Ida Wendt

Mångfald handlar inte bara om artrikedom utan om att alla pusselbitarna måste finnas på plats. Annars kan ekosystemet hamna i obalans eller i värsta fall helt kollapsa.

Den biologiska mångfalden i ett område kan påverkas av många olika faktorer, till exempel miljögifter, förändrade livsmiljöer, mänsklig exploatering av naturresurser eller tillkomsten av nya främmande arter.

Genom FN:s globala mål för hållbar utveckling samt Konventionen för biologisk mångfald, har Sverige åtagit sig att bevara och nyttja den biologiska mångfalden på ett hållbart sätt. Sveriges egna miljökvalitetsmål är ”Ett rikt växt- och djurliv”.

Mångfald:

Tillstånd för mångfald

Tillstånd för mångfald

I havet räknas cirka 300 arter som sårbara eller hotade, i sjöar och vattendrag bedöms runt 240 arter gå en osäker framtid till mötes.

Förändrade eller försämrade livsmiljöer är ett stort problem i både hav och sötvatten. Effekter av övergödning syns fortfarande tydligt och utbredningen av syrefria havsbottnar har aldrig tidigare varit så stor. Vissa problem är mer knutna till specifika vattenmiljöer, som försurning i sjöar och vattendrag, eller skador från trålfiske i havet. 

Fler miljöförbättrande åtgärder krävs för både hav, sjöar och vattendrag för att skapa förutsättningar att uppnå en hög mångfald i svenska vatten.

Läs om tillstånd för mångfald i en vattenmiljö

Orsaker: mångfald

Orsaker: mångfald

Orsaker i sjöar och vattendrag

I många vatten har miljöåtgärder visserligen lett till minskade problem förknippade med försurning och övergödning. Men istället har andra problem ökat, till exempel förbruning och sämre ljusklimat. I många områden har livsmiljöer påverkats kraftigt eller till och med försvunnit.

Förändrade livsmiljöer

Torrläggning av mindre vattensamlingar, så kallade småvatten, kan medföra att livsmiljön för många arter försvinner helt eller under perioder av året. Långa perioder med torka försvårar läget, något som förväntas öka i och med klimatförändringar. Diken med avvattnande effekt eller rensning av diken påverkar också negativt. Oavsiktliga körskador vid till exempel passage av vattendrag i samband med skogsbruk orsakar grumling, vilket leder till både igenslamning av bottnar och försämrad sikt i vattnet. Försurning slår ut många arter, men minskat nedfall av sur nederbörd och kalkning har lett till en återhämtning i många områden och arter kan komma tillbaka.

Påverkade vattendrag

jordbruksmiljö om sommarenBild: Oskar Henriksson

Många småvatten förstörs genom urbanisering, jordbruk eller igenväxning.

Fria vandringsvägar är något som saknas i många vattendrag. Dämmen av olika slag som hindrar arter att vandra inom en älv eller mellan sött och salt vatten har särskilt minskat mångfalden av många fiskpopulationer i Sverige. Men även annan dämning, reglering som leder till torrlagda sträckor, rätning och rensning har gjort att lämpliga livsmiljöer för många arter försvunnit på många ställen. Groddjur är beroende av småvatten med god vattenkvalitet (ofta fisk och kräftfria) och många småvatten förstörs genom urbanisering, jordbruk eller igenväxning. Även sjukdomar som chytridsjuka (svamp) utgör hot.

 

Övergödning

Övergödning leder till ökad risk för försämrade ljusförhållanden, igenväxning och försämrad vattenkvalitet med syrebrist som följd. I många områden har naturliga våtmarker, vilka fungerat som näringsfilter, dikats ut och försvunnit i närheten av sjöar och vattendrag. Vissa arter kan ha svårt att anpassa sig till förändringarna och konkurreras ut av mindre känsliga arter. Förändrad markanvändning, till exempel avverkning, kan leda till ökad solinstrålning med högre vattentemperaturer som missgynnar vissa arter. Uppväxt vegetation med ökad beskuggning i tidigare öppna miljöer kan å andra sidan leda till att andra arter inte trivs.

 

Orsaker i kust och öppet hav

De främsta orsakerna till att den biologiska mångfalden i Sveriges havsområden är hotade är idag förstörelse av livsmiljöer genom exploatering, fiske och övergödning. Även miljögifter och främmande arter kan bidra till hotbilden. Klimatförändringar med varmare vatten och lägre salthalt kan på sikt leda till att marina arter och arter som föredrar kallt vatten missgynnas.

Övergödning och utbredd syrebrist

Övergödning i kombination med få saltvattensinbrott till Östersjön de senaste decennierna har gjort att utbredningen av syrefri eller väldigt syrefattig djupbotten aldrig varit så stor som nu. Dessa djupbottnar är numera otillgängliga för de djur som normalt lever här vid högre syrehalter.

I grunda vatten utgör tång och andra stora bottenlevande alger och kärlväxter en viktig livsmiljö för många organismer. Med övergödningen har mängden snabbväxande små plankton- och påväxtalger ökat. Detta har lett till försämrade ljusförhållanden för de stora bottenlevande algerna och växterna med förändringar i artsammansättning och minskad utbredning som följd. Även strandexploatering och båttrafik anses ha bidragit till att de grunda livsmiljöerna påverkats negativt.

Skador från trålfisket

båttrafik genom sund på västkustenBild: Oskar Henriksson

Båttrafiken anses vara en av flera bidragande faktorer till att viktiga livsmiljöer i havet försämrats.

Fiske är en bidragande orsak till att över 150 bottenlevande djur och fiskar idag är hotade i svenska vatten. De flesta av dessa arter hotas av fiske med bottentrål där arter av blötdjur, kräftdjur och koralldjur skadas fysiskt av trålborden eller indirekt genom uppslamningen av sediment. En annan viktig orsak är det storskaliga havsfiskets överuttag av många arter och bifångst av andra arter än målarterna. Fisket påverkar också däggdjur och fåglar negativt genom att de fastnar i redskapen och drunknar. Överfiske på stora rovfiskar har påverkat hela näringskedjan, vilket anses ha bidragit till exempelvis försämrad status av vegetationsklädda bottnar med massförekomst av småfisk, få betande smådjur och mycket påväxtalger.

 

Förändrat klimat

De globala klimatförändringarna förväntas leda till varmare vatten samt ökad nederbörd och lägre salthalt i de svenska havsområdena. Detta kan på sikt leda till att marina arter som föredrar högre salthalt samt arter som föredrar kallt vatten missgynnas.

Årgärder: mångfald

Åtgärder: mångfald

Åtgärder i sjöar och vattendrag

Många åtgärder genomförs för att förbättra livsmiljöer och spridningsmöjligheter för arter i och i nära anslutning till sötvatten. Men åtgärdsbehovet är fortfarande stort och fler åtgärder behöver genomföras för att förstärka och återskapa de strukturer och funktioner som skapar förutsättningar för en hög biologisk mångfald.

En grönare infrastruktur

Åtgärder som återställning av vattendrag, byggda faunapassager och anläggande av småvatten har bidragit positivt för att förbättra spridningsmöjligheter och säkra livsmiljöer för många arter, men behöver öka i omfattning. En grön infrastruktur är viktig, där man även tar hänsyn till klimatförändringar och hur dessa påverkar sötvatten i framtiden. Fria vandringsvägar behöver byggas eller återställas för att organismer ska kunna sprida sig. Det behövs en mer naturlik vattenståndsvariation med återskapandet av svämplan, det vill säga marker längs ett vatten som regelbundet översvämmas vid högre flöden. Återkommande översvämningar bidrar till levande strandmiljöer och gynnar många konkurrenssvaga arter.

Betande djur

Vissa stränder växer igen på grund av att marken inte längre brukas. Betande djur behövs för att upprätthålla eller återskapa den så kallade blå bården, en öppen yta mellan strandkanten och vassbältet, vilken är betydelsefull för många arter.

Övergödning och försurning

Näringsbelastningen från mänskliga källor är fortfarande påtaglig i vissa områden och behöver minska för lindra effekten av övergödningsproblem och skapa förutsättningar för en god vattenkvalitet. Kalkning tillsammans med en minskad belastning av försurande ämnen har i många områden lett till mer naturliga pH-nivåer, och de har återigen blivit livsmiljöer för flera arter.

Förvaltning och skydd

Åtgärdsprogram för hotade arter upprättas där det behövs särskilda insatser, och kan användas för att genomföra förändringar som bidrar till ett långsiktigt bevarande. I flera fall kan områdesskydd vara lämpligt för att skydda arter och deras livsmiljöer. Man behöver ta hänsyn till vatten i till exempel skogsbruk genom att förhindra körskador och lämna kantzoner i anslutning till vatten. Spridning av främmande arter behöver förhindras, och utsättning av fisk och kräftor till redan fisktomma vatten behöver begränsas.

Åtgärder i kust och öppet hav

Många åtgärder är på gång för att minska förlusten av biologisk mångfald i Sverige. De viktigaste åtgärderna för havet är att stärka de marina skyddade områdenas funktionalitet, genomföra åtgärdsprogrammen för hotade arter och naturtyper, samt åtgärdsprogrammen enligt vattenförvaltnings- och havsmiljöförordningen. Större hänsyn måste tas till miljön när naturresurser nyttjas, exempelvis vid fiske. Även åtgärder för att minska övergödningen är fortsatt viktiga.

Sveriges etappmål

För att vända den negativa trenden för biologisk mångfald och underlätta möjligheterna att nå Sveriges miljömål har regeringen fastställt tio etappmål. Ett av de viktigaste etappmålen är att verka för att de marina skyddade områdena ska utgöra ett ekologiskt representativt, sammanhängande och funktionellt nätverk. För att nå dit måste dock kunskapen öka om livsmiljöers och arters utbredning i havet, samt förståelsen om hur områden är biologiskt sammanlänkade. Det är också centralt att dessa områden får rätt skydd och tillsyn, till exempel genom begränsat fiske och restriktioner för verksamheter som skadar bottnarna och de arter som lever där. Ett annat viktigt etappmål är att öka antalet, och implementera åtgärdsprogrammen för hotade arter och naturtyper.

Åtgärdsprogram

Som ett led i arbetet med att förbättra miljön i havet har Havs- och vattenmyndigheten även tagit fram ett åtgärdsprogram för havsmiljön enligt havsmiljödirektivet. Bland de åtgärder som har betydelse för den biologiska mångfalden i havet ingår bland annat att minska fisketrycket på bestånd av arter med ekologiska nyckelfunktioner, utveckla metoder för att kontrollera främmande arter samt att genomföra restaureringsåtgärder för bottenvegetation. Åtgärder för att minska belastningen av näring till havet för att motverka övergödning både lokalt och regionalt är fortsatt mycket viktiga för att stärka den biologiska mångfalden. Även nationellt och internationellt arbete med att begränsa klimatförändringar är viktiga för arbetet med biologisk mångfald.


Experter bakom tillståndsbedömningarna

Sjöar och vattendrag:
Eddie von Wachenfeldt och Stina Drakare, SLU

Kust och öppet hav:
Joakim Hansen, Stockholms universitet
Jan Albertsson Umeå universitet
Per Moksnes, Göteborgs universitet
Noora Mustmäki, SLU