Väderåret i korthet
I januari tog kylan ett grepp om landet. Ett par kraftiga snöoväder gav ett rejält snötäcke i framförallt östra Norrland, där Piteå uppmätte det största snödjupet i januari sedan 1938 med 110 cm. Däremot var det extremt snöfattigt i de nordvästra fjälltrakterna, där Katterjåkk noterade endast 35 cm i snödjup. Vinterns största snödjup uppmättes i Kittelfjäll i södra Lappland den 24 januari med 168 cm. Även i södra Sverige föll det mycket nederbörd och ett flera dm tjockt snötäcke byggdes upp i framförallt östra Götaland.
Även februari var en kall månad i medeltal och framförallt i början. Säsongens lägsta temperatur i Götaland uppmättes till -28,5 grader i Horn. Även snötäcket fortsatte att byggas på men från mitten av månaden började mildluften att trycka på västerifrån och vi fick en mycket mild avslutning på månaden. Den 22 uppmättes 4 nya rekord i februaritemperatur i Göteborg, Skara, Visby och Hoburg. Tre dagar senare fick vi ett nytt svenskt februarirekord i maximitemperatur med 17,0 grader i Kalmar.
I mars var det i medeltal ett par grader varmare än normalt, jämfört med den nya normalperioden. Några kallare perioder inträffade dock och den 10 mars uppmättes månadens lägsta temperatur med -31,1 grader i Älvsbyn i Norrbotten och i Malå i södra Lappland. I slutet av månaden rörde sig försommarvarm luft upp över södra Sverige. Ölands norra udde, Norrköping och Harstena noterade då nya marsrekord i maximitemperatur.
I april dominerade kallt väder, frånsett en varmare period i mitten av månaden, då Varberg noterade månadens högsta temperatur den 18 med 20,5 grader. Månadens lägsta temperatur uppmättes i Rensjön i norra Lappland den 9, då temperaturen var så låg som -24,8 grader. Vädret dominerades av typiskt aprilväder med sol varvat med byar av snö, regn och hagel.
Även maj bjöd på övervägande kyligt väder. Månadens lägsta temperatur uppmättes i Rensjön den 6 med -18,7 grader, vilket är den lägsta majtemperatur som uppmätts i Sverige sedan 1999. Ett par varma perioder förekom dock och den 10 uppmättes 27,8 grader i Horn i Östergötland. I slutet av månaden noterade Östmark-Åsarna 28,5 grader. Månaden blev även nederbördsrik och flera stationer slog nya majrekord för månadsnederbörd.
Redan i juni inföll sommarens varmaste månad, då flera lokala värmerekord slogs i sydöstra Sverige. Den 18 hade Målilla 34,6 grader, vilket är den högsta uppmätta junitemperaturen sedan 1947, då det svenska rekordet på 38,0 grader sattes just i Målilla. Flera tropiska nätter noterades.
Även i juli dominerade varmt väder och i början av månaden uppmättes i Nikkaluokta i norra Lappland nytt maximirekord med 29,4 grader. I sydöstra Sverige dominerade också värmen och flera platser fick nya julirekord, till exempel Svenska Högarna och Hoburgen på Gotland. Temperaturkontrasterna skapade också kraftiga regnväder och i framförallt västra Sverige föll mycket regn vid några tillfällen. I Östmark i Västra Värmland uppmättes ett nytt julirekord i nederbörd med 234 mm.
I slutet av juli skedde en omläggning till svalare och ostadigare väder och det fortsatte sedan under en stor del av augusti. Hela landet var under augusti i medeltal 1 till 1,5 grader kallare än normalt. Månadens lägsta temperatur uppmättes redan den 3 i Latnivaara i norra Lappland med -4,0 grader. Detta var den lägsta temperaturen så tidigt på säsongen, sedan 1965. Månaden blev också nederbördsrik. Mest regn föll den 17, då 11 stationer hade en dygnsmängd på minst 100 mm regn. Och mest regn föll i Gävle där det uppmättes 161,6 mm regn det dygnet. I kontrast fick delar av västra Sverige torrare väder än normalt i augusti.
Hösten 2021 bjöd på övervägande milt väder i södra och mellersta Sverige, med en medeltemperatur som låg mellan 0 och 2 grader över den normala. Höstens högsta temperatur uppmättes i Lund den 10 september med 27,0 grader. Det dröjde till slutet av november innan kylan tog ett grepp om landet. Den 28 uppmättes i Nikkaluokta -37,4 grader, vilket är den lägsta novembertemperaturen i Sverige sedan 1980.
Vädret var lågtrycksbetonat under hösten och sammantaget blev det mer nederbörd än normalt i landet, förutom i nordöstra Götaland och östra Svealand. I nordöstra Norrland föll stora regnmängder under oktober, där nya månadsrekord slogs för flera stationer. Störst dygnsmängd nederbörd under hösten uppmättes dock i Kristianstad den 15 september med 67 mm.
Höststormarna uteblev vid våra kuster, men i fjällen uppmättes storm i medelvind vid några tillfällen. Högsta medelvinden var vid Stekenjokk i Lappland den 23 november med 32,1 m/s.
I december fortsatte kylan till en början och ett rejält snöväder drog in över södra Sverige de första dagarna. Snömängder på över 30 cm uppmättes då vid ett flertal platser i södra och västra Götaland. Månadens lägsta temperatur uppmättes redan den 6 i Naimakka med -43,8 grader. I mitten av månaden blev det mildare och den 18 noterades 10,6 grader i Uppsala. Kylan kom sedan tillbaka och gav en vit jul i en stor del av landet. Som helhet blev december 1-4 grader kallare än normalt.
Medeltemperaturens avvikelse från den normala under 2021 (normalperiod 1991-2020).
Medelnederbördens avvikelse från den normala under 2021 (normalperiod 1991-2020).
Isvintern 2021
Efter en mild höst 2020 dröjde det länge innan havsbassängerna var så pass avkylda att isläggningen kunde ta fart. Efter en kallare period i slutet av januari och början av februari, bildades vinterns största utbredning den 15 februari med 127 000 km2.
Då var hela Bottenviken, Norra Kvarken, och delar av Bottenhavet täckta med is. Även utmed kusterna i Egentliga Östersjön och i Mälaren och delar av Vänern fanns då tunn is.
Men redan några dagar senare tog lågtrycksvandringen över med tidvis mildare och blåsigare väder med syd- eller sydvästvindar. Den tunna isen revs då upp och trycktes åt nordost i Bottenhavet och Bottenviken.
Längre fram på vintern växlade det mellan milda och lite kyligare perioder som bromsade upp avsmältningen. En längre period i slutet av mars och i april låg isen samlad i nordöstra Bottenviken. Därefter började den driva söderut i Bottenviken, splittras upp och smälta. Den sista isen försvann från norra Bottenviken kring den 20 maj.
Under större delen av säsongen var isutbredningen mindre än normalt, men just vid tiden för maximal isutbredning var den strax över den normala.
Se länk maxiskarta 2021:
https://www.smhi.se/oceanografi/istjanst/produkter/arkiv/maxis/maxis_2021.pdf
Den dagliga isutbredningen i tusental km2 säsongen 2020/2021 för samtliga havsområden i Östersjön och Kattegatt. Mörkblå linje visar klimatologin för perioden 1981-2010.
Is på sjöar och vattendrag
Under årets första månader var det periodvis kallt och kylan medförde att det bildades isproppar på några ställen i till exempel Klarälven, Piteälven, Luleälven och Ljusnan. Ispropparna dämde upp vattnet och orsakade översvämningar trots att vattenflödena inte var höga. Kylan gjorde också att många sjöar även i de södra delarna av landet blev istäckta. På många håll lade sig snabbt snö på sjöisarna vilket gjorde att istillväxten dämpades. Vid omslaget till mildare väder i slutet av februari försvagades isen på sjöarna snabbt. Många människor var ute på sjöarna och det skedde flera olyckor på de svaga isarna. I inledningen av mars hade större delen av södra Sverige barmarksförhållanden.
Ytvattentemperaturen i havet
Den kvardröjande värmen i havet från hösten 2020, gjorde också att flera rekord i ytvattentemperatur slogs i januari. Avkylningen tog sedan fart och under vintern var temperaturen i ytvattnet nära den normala i isfria områden. På västkusten var ytvattnet faktiskt ett par grader kallare än normalt.
Under våren steg ytvattentemperaturen i normal takt och inga nya rekord noterades.
I juni dominerade värmen och ytvattnet värmdes snabbt upp. I medeltal var det 1-2 grader varmare än normalt i Östersjön, Bottenhavet och i Vänern. Som kontrast gjorde ihärdiga sydvästliga vindar, att det blev uppvällning vid södra Bottenvikskusten, där Ratan hade som högst 11,6 grader under månaden.
Uppvärmningen fortsatte i juli och i medel blev det allmänt 1-3 grader varmare än normalt i ytvattentemperaturen i de södra farvattnen. I norr var det lägre medeltemperatur än den normala.
Från augusti och framåt började sedan avkylningen av ytvattnet och den fortsatte i normal takt fram till november. Tillfälliga kraftiga sydvästvindar skapade dock lokalt uppvällning utmed ostkusten, med låga temperaturer som följd.
I slutet av november blev det en omläggning till rejält kallare väder. Ytvattnet kyldes då snabbt och isläggningen tog fart längs kusterna i norr.
Även december månad var kallare än normalt och ytvattentemperaturen fortsatt att sjunka. I snitt var det 1 till 2 grader lägre temperatur i ytvattnet än normalt, i de södra farvattnen under årets sista månad.
Vattenståndet i havet
Vattenståndet påverkas framförallt av kraftiga vindar som pressar vattenmassorna åt olika håll beroende av vindriktningen. Lokalgeografin kan förstärka effekten, till exempel vid uppgrundningar längst in i vikar. Det kan även bli en förstärkning i samband med vattenpendling i de olika havsbassängerna, vilket också beror på den lokala geografin.
Normalt uppmäts de största och lägsta vattenstånden i samband med lågtryckspassager under höst, vinter och tidig vår, medan det ofta är mer normala vattenstånd under sommarhalvåret.
Vatten slår upp över kajen under ett tillfälle med högt vattenstånd i Lysekil.
2021 var ett lugnt år vad avser vattenståndsvariationer och det högst uppmätta vattenståndet var i Uddevalla på västkusten, som vid flera tillfällen i januari, mars, oktober och november uppmätte 95 cm över årets medelvattenstånd. I andra änden av landet uppmätte Kalix 78 cm över årets medelvattenstånd den 9 april, den näst högsta aprilmätningen för stationen sedan starten 1974.
Låga vattenstånd uppmättes vid flera tillfällen, till exempel i Skanör i januari med 96 cm under årets medelvattenstånd. I februari hade Kungsvik på västkusten -81 cm. Vid tillfället i mars, då Uddevalla uppmätte +95 cm, var det samtidigt lågt vattenstånd i södra Östersjön och Skanör uppmätte som lägst -87 cm.
Vid ett tillfälle med en lågtryckspassage över södra Sverige den 23 september, uppmättes i Viken i norra Öresund +79 cm och vid samma tillfälle hade Skanör i sydligaste Öresund -89 cm som lägst. Störst samtidig skillnad var då 152 cm.
Vattenståndet i de stora sjöarna
Vattenstånden i Vänern, Mälaren, Siljan och Storsjön har varit relativt normala under året. I Hjälmaren började året med en vattennivå strax under den normala men steg sedan ovanligt högt under våren. Riklig nederbörd i Mälardalen i slutet av maj orsakade stort inflöde och vattenståndet nådde den högsta nivån i i juni sedan den nya vattendomen infördes 1988. Utflödet från Hjälmaren vid samma tid var 101 m3/s vilket är det högsta uppmätta sedan maj 1977. I Vättern har vattenståndet i snitt legat 16 cm lägre än genomsnittet för mätperioden 1858-2020. Den saknade vattenvolymen motsvarar ca tre månaders medelutflöde från sjön, vilket indikerar att det kan ta lång tid innan vattenståndet återhämtar sig till normala nivåer.
Vattenståndet i Vättern 2021 jämfört med historiska mätningar.
Höga vågor
Höga vågor genereras av kraftiga vindar som får verka under en lång tid och över en lång sträcka av fria vattenvidder. Det betyder att det oftast är i samband med de djupaste och kraftigaste lågtrycken som de högsta vågorna uppstår.
Under 2021 var det rätt beskedliga våghöjder i allmänhet, men vid några lågtryckspassager under vintern bildades signifikanta våghöjder på över 4 m. Årets högsta våghöjd noterades vid Väderöarna i Skagerrak den 22 januari med 6,5 m. Därefter förekom flera noteringar på 4,0 m på västkusten i februari och mars. Den 11 mars uppmättes 4,9 m vid Knolls Grund i Östersjön, vilken är ett nytt marsrekord för denna station.
I april var det också blåsigt vid några tillfällen och den 9 noterades våghöjder på över 5 m vid Brofjorden och Väderöarna. Samtidigt fick Huvudskärsbojen i norra Östersjön 4,5 m höga vågor.
Under sommaren var det som vanligt lugnare förhållanden. Även hösten gav lägre våghöjder än normalt, men vid några tillfällen närmade sig våghöjderna 4 m. Den 19 november noterades höstens högsta våghöjd vid Brofjorden med 4,3 m i signifikant våghöjd. I december hade sedan Knolls Grund 3,8 m vid två tillfällen.
Kraftiga skyfall leder till översvämningar i inlandet
Inför vårfloden hade SMHI uppdaterat definitionen av de hydrologiska varningarna för att ta större hänsyn till de konsekvenser som höga flöden kan orsaka. Färgerna gul, orange och röd ersatte tidigare klass 1, 2 och 3. Kriterierna för gul varning är nu höga flöden med en återkomsttid på 5 – 25 år, orange varning en återkomsttid på 25 till 50 år, och röd varning en återkomsttid över 50 år. Dessutom anpassas varningsnivå efter konsekvenser som händelsen kan få för samhället, till exempel genom översvämning av byggnader och infrastruktur.
Den första varning som utfärdades enligt de nya kriterierna skickades ut under maj och gällde små vattendrag i Norrbottens inland. Senare varnades även för höga flöden i vattendrag i Norrbotten bland annat Torneälven och Kalixälven. Förutom den händelsen blev vårfloden lugn både i norra och södra Sverige.
I slutet av våren och under sommaren förekom flera tillfällen med kraftigt regn på kort tid. Den 25 maj kom ett intensivt regn in över delar av östra Götaland och Svealand och gav upp till 60 mm nederbörd under ett dygn. Det ledde till höga flöden i många små vattendrag som redan innan fått en hel del nederbörd. Regnet föll delvis i tätbefolkat område och ledde på sina håll till översvämmade källare, tomter och vägar. Översvämning av en viadukt i Järnaområdet i Sörmland ledde tyvärr till dödsfall av en bilförare som fastnade i vattenmassorna.
Under sommaren var det ovanligt många fall av stora regnmängder under kort tid. Detta orsakade problem med lokala översvämningar bland annat i Bohuslän, Småland, Västergötland och Värmland.
Sommarens största skyfall inträffade den 17-18 augusti över ett stort område i Gästrikland, Dalarna och Hälsingland. Värst drabbat var Gävle där 161 mm regn föll under ett dygn. Regnet gav översvämning på hårdgjorda ytor och delar av Gävle blev översvämmat med många vattenfyllda källare. Skyfallet orsakade även höga flöden i små vattendrag, vilket ledde till att ett antal broar rasade och många vägar blev oframkomliga.
Översvämning i Tunaån, Dalarna efter regnet 17-18 augusti 2021.
