Hoppa till huvudinnehåll

Artikel


Bild: Mark Harris för SLU

Havsvandrande fisk övervakas i indexälvar

Kerstin Holmgren, Ida Ahlbeck Bergendahl, Josefin Sundin och Håkan Wickström, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Publicerad: 2021-04-07

Miljöövervakning i enskilda vattenförekomster ger ingen heltäckande bild av tillstånd och trender för fiskar som under sitt liv rör sig mellan sötvatten och hav – havsvandrande fiskar. Därför följs mängden vandrande lax och ål i olika livsstadier särskilt i så kallade indexälvar. På många ställen har åtgärder satts in för att förbättra livsutrymmet för havsvandrande fisk och för att underlätta deras vandring.

EU:s datainsamlingsförordning (DCF) reglerar övervakning av fiske och beståndsutveckling av många internationellt och kommersiellt viktiga fiskarter. Övervakningen blir speciellt utmanande för fiskar som fångas i andra områden än där de föds och lever stora delar av sitt liv. Därför ställer EU krav på minst en indexälv per havsvandrande fiskart och förvaltningsområde.

Sverige ansvarar i nuläget för övervakning i fyra indexälvar för lax (Högvadsån, Mörrumsån, Testeboån och Ume/Vindelälven) och ett för ål (Kävlingeån). Torneälven är också ett indexvattendrag för lax. Där ansvarar Finland för övervakningen, även om Torneälvens laxbestånd förvaltas gemensamt av båda länder.

Likartat syfte med olika indexälvar

Ett gemensamt syfte med indexälvarna för lax och ål är att samla in kvantitativ information om mängden vandrande fisk i olika livsstadier. Förhållandet mellan mängden fisk i uppströms och nedströms vandrande fiskstadier kan sedan användas i övriga icke-indexälvar, med mindre heltäckande övervakning.

Övervakningen i indexälvarna ökar kunskapen om de vilda bestånden, som inte är beroende av stödåtgärder som till exempel kompensationsodling av laxungar eller biltransport av ålyngel till uppströms liggande sjöar. I Kävlingeån förstärks dock ålbeståndet genom utsättning av stora mängder ålyngel. Indexälvarna förbättrar det totala dataunderlaget som ligger till grund för det internationella havsforskningsrådets (ICES) beståndsuppskattningar.

Karta som visar lokalisering av Sveriges indexvattendrag. Illustration. Bild: Anders Kinnerbäck, SLU
Bild: Anders Kinnerbäck, SLU

Röda områden visar avrinningsområden för de fem indexälvar där Sverige ansvarar för övervakningen av lax eller ål. Som en jämförelse visas de fyra största sjöarna i blått.

Övervakningen anpassas efter art och vattendrag

I alla indexälvar för lax samlas data in för både antalet uppvandrande lekfiskar, tätheten av laxungar (stirr och parr) på uppväxtlokalerna och antalet utvandrande unglaxar (smolt). Uppvandrande fisk räknas med hjälp av mer eller mindre avancerad utrustning placerad i bland annat fisktrappor (till exempel ekolodsteknik eller kameror) eller lokalanpassad fälla.

Produktionen av unga laxar beräknas via uppgifter från elfiske på uppväxtlokalerna i varje älv. Antalet smolt beräknas oftast via data från olika slags smoltfällor. Den totala utvandringen i en älv uppskattas genom att märka och återfånga smolt.

Smolthjul i Åbyälven. Foto. Bild: Anders Kagervall, SLU
Bild: Anders Kagervall, SLU

I så kallade smolthjul kan utvandrande laxungar räknas.

Olika livscykler för lax och ål - vandringshinder gemensamt problem

Lax som kikar fram. Foto. Bild: Mark Harris för SLU

Både lax och ål påverkas negativt av kraftverksdammar och andra hinder i deras vandringsvägar.

Havsvandrande laxar från många älvar lever ett eller flera år tillsammans i öppet hav, till exempel i den södra delen av Östersjön. Lekmogna laxar vandrar sedan tillbaka till och ibland långa sträckor upp i sina hemälvar. Leken sker under höst eller vinter på strömmande sträckor. Honorna gräver gropar, i grus med god vattenomsättning. Där läggs och befruktas rommen, som kläcks nästa vår.

Nykläckta laxungar lever kvar i samma område i ett eller flera år, innan de omvandlas fysiologiskt inför nedvandringen och ett liv i havet. De utvandrande laxarna kallas denna del av livet för smolt.

Alla ålar som tillhör arten europeisk ål antas leka och födas i Sargassohavet . De nykläckta larverna förs med Golfströmmen mot Europa och Nordafrika. De omvandlas till glasålar och sedan till pigmenterade ålyngel. En del ålyngel lever sedan flera år i till exempel ålgräsängar längs kusten.

Många unga ålar vandrar dock vidare upp i vattendrag och sjöar, både på den svenska västkusten och långt upp i Östersjöns avrinningsområden. Ålarna kan sedan stanna kvar i sina uppväxtområden i många år, i ett stadium som kallas gulål. Så småningom omvandlas de ännu en gång, nu till blankålar, som är förberedda för den långa vandringen tillbaka till lekområdet.

Både lax och ål påverkas negativt av kraftverksdammar och andra hinder i deras vandringsvägar. Det kan delvis kompenseras av anlagda fiskpassager, som måste anpassas på olika sätt för de olika arterna och deras livsstadier. De stora lekmogna laxarna kan hoppa förbi mindre hinder i relativt kraftigt strömmande vatten.

De mindre glasålarna och ålynglen har istället ett mer klättrande sätt att ta sig förbi mindre hinder mot svagare vattenströmmar. Att hamna i och hackas sönder av vattenkraftverkens turbiner är det största hotet mot lyckad nedströmsvandring. Denna risk är speciellt hög för de större och långsmala blankålarna.

Läs mer om ålen på Sveriges vattenmiljö: Ålen - en välkänd doldis.

Ålen följs i Kävlingeån

Kävlingeån i Skåne inrättades som indexälv för ål först år 2019. Vid Håstad mölla finns en så kallad Wolf-fälla, där all nedvandrande fisk har räknats sedan 1998. Våren 2019 kompletterades systemet med en kamerastyrd fiskräknare i en befintlig kvarnränna. Kameran kan räkna både upp-och nedvandrande ål och alla andra fiskarter som passerar. Även andra djur, till exempel utter, har passerat fällan.

På platsen samlas också data på temperatur in och data över vattenflöde hämtas från SMHI. Dessutom finns också en antenn för registrering av speciella fiskmärken (så kallade PIT-tags).

Ål som kikar uppåt. Foto. Bild: Anders Asp, SLU
Bild: Anders Asp, SLU

Ålen har en livscykel med flera stadier: larv, glasål, gulål och blankål. 

Ålar som fångas i Wolf-fällan kommer att märkas med dessa PIT-tags för att bland annat undersöka deras vandringsmönster.

Övervakningen i Kävlingeån omfattar också bland annat mätning av längd, åldersbestämning på ålar som fångas i Wolf-fällan och i en separat ålyngelsamlare, elfiske på flera lokaler, och information om hur mycket ålyngel som sätts ut i den uppströms belägna Vombsjön.

Smoltmärkning Bild: Anders Kagervall, SLU
Bild: Anders Kagervall, SLU

Smoltmärkning.

Antalet ålar som passerat fiskräknaren 2020

Diagram som visar antalet ålar som vandrade ned- eller uppströms genom fiskräknaren vid Håstadmölla, Kävlingeån, under 2020. Bild: Fiskevårdsteknik AB

År 2019 blev Kävlingeån i Skåne indexvattendrag för ål. Här visas antalet ålar i olika storleksklasser som vandrade ned- eller uppströms genom fiskräknaren vid Håstadmölla, Kävlingeån, under 2020. Antalet ålar läses av på höger y-axel.

Ålstorlekarna anges med olika färger; blå stapel mindre än 50 cm, grön stapel 50-70 cm, gul stapel över 70 cm. Vattenflödet syns som röd linje och läses av i rött på vänster y-axel (data från SMHI) och temperaturen syns som grå linje och läses av i grått på vänster y-axel. Datakälla: fiskdata.se.

Långa tidsserier av laxvandring i Högvadsån i väst

Västkustens enda indexälv är Högvadsån, som är det största biflödet i Ätran. Där har uppvandrande laxar och nedvandrade smolt övervakats sedan 1950-talet i en fast fiskfälla vid Nydala kvarn. Den fångade lekfisken släpps ut igen ovanför vandringshindret vid kvarnen.

Vattendraget har varit starkt försurningspåverkat, och antalet vandrande laxar var mycket lågt under 1970-talet. Som motåtgärd startade kalkning 1978. Under 1980-talet ökade både antal lekfiskar och antal smolt, för att sedan minska igen. Kalkningen har fortsatt fram till i dag, och nedgången av lax på 1990-talet kopplades istället till upptäckten av laxparasiten Gyrodactulus salaris. Sedan dess har laxbeståndet både ökat och minskat på ett mer cykliskt sätt.

Smolträkning i Mörrumsån. Foto. Bild: Johan Dannewitz, SLU
Bild: Johan Dannewitz, SLU

Smolträkning i Testeboån.

Smoltutvandringen varierar mellan Östersjöns indexälvar och mellan år

Diagram över uppskattat antal nedvandrande laxsmolt i Vindelälven respektive Mörrumsån över tid Bild: Kerstin Holmgren, SLU

Uppskattat antal nedvandrande laxsmolt i Vindelälven och Mörrumsån, angivet som median och med 95 procents säkerhetsnivå. De korta tidsserierna visar stor variation mellan år, men inga entydiga trender.

De längsta tidsserierna över uppskattat antal utvandrande smolt finns i Vindelälven och Mörrumsån.

Variationen är stor mellan åren i båda älvarna. Topp- och bottennoteringar under olika år indikerar att lokala förutsättningar påverkar resultaten.

Den vilda smoltproduktionen i Vindelälven har i genomsnitt uppskattats vara 25 gånger högre i än i Mörrumsån, och 75 gånger högre än i den tredje indexälven Testeboån.

Skillnaden mellan älvarna kan delvis förklaras med att arealen av lämpliga uppväxtområden för lax uppskattats vara 1768 hektar i Vindelälven, jämfört med 56 hektar i Mörrumsån och åtminstone 10 hektar i Testeboån.

Hot och möjligheter för de havsvandrande fiskarna

I indexälvarna och många andra vattendrag utförs regelbunden kalkning, även om kalkningen har anpassats till minskande försurning. Livsutrymmet har i många fall ökat genom olika typer av restaureringsåtgärder, till exempel rensning av gamla timmerflottningsleder och utrivning av gamla dammar. Fiskarnas förflyttningar mellan livsmiljöer har också underlättats med anlagda fiskvägar eller transporter förbi vandringshinder. Inom varje vattensystem finns både pågående och planerade åtgärder för att ytterligare förbättra vattenmiljöernas ekologiska status, i enlighet med EU:s ramdirektiv för vatten.

Förvaltningen av de havsvandrande fiskbestånden kommer dock även i framtiden att innebära komplexa utmaningar, inte minst beroende på förväntad klimatförändring såväl som fiske och olika miljöproblem i havsmiljön. Fiskövervakningen i indexälvarna är en liten men viktig pusselbit i uppföljningen av förvaltningsåtgärder i alla de vattenområden där både lax och ål tillbringar olika delar av sina liv.