En del cyanobakterier är giftiga. Därför rekommenderar man att inte bada när det är algblomning. Detta gäller framför allt djur och barn, eftersom de kan få för sig att dricka vattnet. Vissa kan även få klåda eller utslag av att bada i vatten med blommande alger. När algerna driver mot land och bryts ned kan det lukta illa. Det finns alltså anledning att hålla koll på när och var blomningarna är som mest intensiva, för att kunna undvika dem.
På SMHI:s webbplats Algsituationen: https://www.smhi.se/vadret/hav-och-kust/algsituationen, publiceras under sommarsäsongen dagligliga kartor som visar blomningarnas utbredning. Säsongen är vanligtvis 1 juni – 31 augusti, men förlängs om satelliterna detekterar cyanobakterier i vattnet.
Endast blomningar nära havsytan syns från satellit. När sådana uppstår görs en prognos för att kunna informera om vart ytansamlingarna kan tänkas driva, om de når en kuststräcka eller väntas bli nerblandade i vattenmassan av hård vind. Syftet är att övervaka den storskaliga cyanobakterieblomningen ute till havs i Östersjön. Nära kusten störs ofta satellitsignalen av bottenlevande alger och sediment, så för att veta hur mycket cyanobakterier som finns nära kusten får man förlita sig på analyser inom den regionala provtagningen.
Efter varje säsong sammanställs en karta som visar antalet dagar med cyanobakterieblomning. Sommaren 2018 uppmättes den största utbredningen av cyanobakterier på nio år, även om blomningen tillfälligt har varit kraftigare under andra år. Även 2019 var ett år med stora ytansamlingar av cyanobakterier.
Vill sprida informationen till fler
Till sommaren 2019 hade ”Algsituationen” uppdaterats och utökats med att även visa satellitbilderna som ligger bakom själva analysen av cyanobakterieutbredningen. Under juli månad var det 78 957 besökare som ville ta reda på hur algblomningen ser ut. Besökarna är både allmänhet, länsstyrelsernas informationscentraler, kommuner och forskare. SMHI och Informationscentralen för Egentliga Östersjön (ICEÖ) har ett tätt samarbete under sommaren, då cyanobakterieblomningarna är som mest omfattande.
ICEÖ:s har även en egen karta där allmänheten kan rapportera in hur läget ser ut på en viss plats. Dessutom kan man rapportera in om det är algblomning vid en särskild en badplats, vilket kan underlätta beslutet om var dagens dopp ska ske. Genom denna informationsspridning når analyserna av cyanobakterieblomning ut till en bred publik.




SMHI driver sedan 2002 projektet "Baltic Algae Watch System" som är ett satellitbaserad övervakningsystem för blågröna (cyanobakterie) algblomningar i Östersjön. Här är exempel på analyserade satellitbilder, som visar antal dagar med cyanobakterieblomning under somrarna 2010, 2012, 2014 och 2018.
Om cyanobakterier och algblomning

Cyanobakterieblomning 18 juli 2013 mellan Danmark och Tyskland.
Vad är cyanobakterier? Varje sommar tillväxer cyanobakterier (tidigare kallade blågrönalger) i snabb takt i det som kallas algblomning. Cyanobakterier är egentligen inte alger utan bakterier, men eftersom de finns i vatten och använder solljuset för sin fotosyntes klumpar man ihop dem med den stora gruppen växtplankton. I denna grupp finns förutom cyanobakterier även kiselalger, dinoflagellater, grönalger, små flagellater och andra grupper.
Var blommar de? Varje sommar blommar cyanobakterier i Östersjön och i insjöar. Det handlar om de tre arterna Aphanizomenon flosaquae, Dolichospermum sp. samt Nodularia spumigena. Dessa trivs egentligen bäst i sötvatten, men de har utvecklats att tolerera Östersjöns salthalt. De trivs däremot inte alls i Västerhavet och förekommer bara sporadiskt längs med de södra kuststräckorna när de spolas ut med ytströmmen från Östersjön.
Hur blommar de? Vårblomningen består av främst av kiselalger och dinoflagellater som börjar växa när ljuset kommer tillbaka. Vårblomningen minskar halterna av näringsämnen – främst fosfor, kväve och kisel – i vattnet drastiskt. Efter vårblomningen blir det därmed gynnsamt för cyanobakterierna att börja blomma.

Cyanobakterien Nodularia spumigena bildar långa trådar med celler på rad. De tre ljusgröna cellerna är heterocyter som är specialiserade på kvävefixering. De andra cellerna är vanliga celler som fotosyntetiserar.