Hoppa till huvudinnehåll

Tillstånd


Kustfisk bestånd

Ylva Ericson & Jens Olsson, SLU. Publicerad: 2017-01-11

Bestånden av kustfisk är ofta lokala och förväntas därför utvecklas på olika och ofta unika sätt i olika områden. I Holmön har fångsten av karpfisk ökat, meden den har minskat i Kvädöfjärden. Båda områdena har provfiskats sedan slutet av 1980-talet. Fångsten av abborre har varit stabil. I de områden längs östkusten där provfisken startade i början av 2000-talet har fångsten av karpfisk varit stabil, liksom fångsten av abborre i de flesta områden. I Fjällbacka på västkusten har fångsten av tånglake minskat, en minskning som inte har noterats i de övriga miljöövervakningsområdena på västkusten.

Bottniska viken

Den vanligaste karpfiskarten i provfiskena längs Sveriges östkust är mört, men även till exempel björkna, löja, vimma och braxen förekommer i fångsterna. I det nationella miljöövervakningsområdet Holmön har mängden karpfisk i provfiskefångsterna ökat sedan slutet av 1980-talet. En sådan ökning av karpfisk kan bero på påverkan från övergödning och temperatur, samt minskad salthalt. I Holmön har det dock inte setts någon förändring varken i temperatur eller siktdjup sedan undersökningarna startade. Salthalten i området har inte mätts tillräckligt många år för att se någon eventuell trend. Sedan början av 2000-talet då flera regionala miljöövervakningsprogram startade ses inga förändringar av mängden karpfiskar i havsområdet, förutom i Råneå där fångsten av mört har minskat.

Livskraftiga populationer av abborre och andra rovfiskar indikerar ofta balanserade näringskedjor och måttlig påverkan från övergödning. För abborre har bestånden varit stabila i Holmön sedan 1980-talet och i Råneå och Långvindsfjärden sedan början av 2000-talet. Mängden abborre har dock ökat i Kinnbäcksfjärden medan en minskning kan ses i Norrbyn. Det totala antalet rovfiskar har också minskat i Norrbyn sedan år 2002, men varit stabilt i övriga områden. Det finns flera möjliga både storoch småskaliga förklaringar till mönstren som ses i de olika områdena. Ökningar av specifika arter och grupper i fångsten kan till exempel bero på varmare klimat och gynnsamma livsmiljöer, medan minskningar kan visa på höga fisketryck.


Utveckling i de nationella referensområdena

Utveckling hos ett urval av indikatorer i de nationella referensområdena för kustfiskövervakning. Till mesopredatorer räknas de fiskar som är mellan rovfiskar och växtätare i näringskedjan.

Egentliga Östersjön

Fångsten av karpfisk i det nationella miljöövervakningsområdet Kvädöfjärden har minskat sedan undersökningarna startade i slutet av 1980-talet. Även i Vinö, där det provfiskats sedan år 1995, ses en minskning. I övriga och mer nordliga provfiskeområden i Egentliga Östersjön har bestånden av karpfisk varit stabila sedan övervakningen startade i början av 2000-talet. Orsakerna till de minskningar av karpfisk som setts i de sydligare områdena är ännu inte klarlagda.

Fångsterna av abborre har varit stabila i Kvädöfjärden, men minskat i Vinö. Sedan början av 2000-talet har inga förändringar setts i dessa och övriga provfiskeområden i havsområdet. Fångsterna av stora abborrar har varit stabila i alla områden förutom i Lagnö och Vinö där fångsterna har minskat.

De flesta provfisken inom miljöövervakningen utförs i augusti, men i vissa områden görs provfisken även senare på året under oktober-november för att följa kallvattenarter som torsk och skrubbskädda. I Muskö har höstprovfisken utförts sedan år 1992 och i Kvädöfjärden sedan 1989. I båda områdena har fångsten av torsk ökat, vilket är en följd av ökningen som skett i det östra beståndet av torsk i Östersjön. I Muskö har även fångsterna av torsk över 38 cm ökat, men någon sådan ökning ses inte i Kvädöfjärden. Fångsten av skrubbskädda har minskat i Kvädöfjärden, medan ingen förändring ses i Muskö. Det ses ingen förändring i fångsterna av skrubbskäddor över 30 cm i Kvädöfjärden, medan fångsten av stora skrubbskäddor minskat i Muskö.

Miljöövervakningen av kustfisk visar att det kan vara svårt att göra generaliserade bedömningar för hela Östersjön. Bestånd av kustfisk i olika områden är ofta skilda från varandra, och bör därför förvaltas lokalt.

Tånglaken föder levande ungar och används som indikator för att bedöma miljöstatus. Undersökningar av yngel i Fjällbacka visar tydligt att tånglakarna i området är negativt påverkade av något.

Västerhavet

I det nationella miljöövervakningsområdet Fjällbacka har fångsterna av tånglake under provfiske i oktober minskat sedan slutet av 1980-talet. Tånglaken är en lämplig indikator för miljöstatus i ett område eftersom den är stationär under livet. Den föder även levande ungar, och missbildade eller döda yngel kan tyda på miljöförändringar som till exempel ökad vattentemperatur, syrebrist eller miljögifter. I de provtagningar som sker i samband med provfisket har man sett att konditionen på de provtagna individerna har blivit sämre och att andelen gravida honor med döda yngel har ökat. Det här visar tydligt att tånglakarna i Fjällbacka är negativt påverkade av något. Men det är oklart exakt vad det kan bero på, om det är varmare temperaturer, lägre syrenivåer, miljögifter eller en kombination av olika faktorer. Den här nedgången i fångst av tånglake har inte setts i andra miljöövervakningsområden längs västkusten. I Barsebäck ses till och med en ökning sedan provfisket startade i slutet av 1980-talet.

I Fjällbacka har även fångsten av ål minskat, medan den varit stabil i övriga provfiskeområden i Västerhavet.

Nedan listas lästips och referenser i urvalFaktablad om kustfiskens bestånd,SLU.