Hoppa till huvudinnehåll

Artikel


Insatser för att skydda värdefulla marina miljöer

Havet 2015/2016. Elin Renborg, Havs- och vattenmyndigheten. Publicerad: 2016-10-28

För att den biologiska mångfalden i haven ska kunna bevaras behöver värdefulla marina livsmiljöer skyddas, antingen som nationalparker, naturreservat eller Natura 2000-områden. Idag finns höga mål och stora förväntningar på det marina skyddsarbetet, något som återspeglas såväl i det internationella som i det nationella miljömålsarbetet. Just nu görs flera insatser för att stärka skyddet av marina områden i Sverige.


Geografisk utbredning av marina nationalparker, marina naturreservat samt Natura 2000-områden med marina habitat.Människan utsätter kust- och havsområden för stora påfrestningar genom bland annat exploatering, överfiske, övergödning, utsläpp av miljögifter och klimatförändringar. Exploatering och förändringar i de marina ekosystemen har bidragit till att viktiga livsmiljöer gått förlorade. Vissa arter riskerar att helt försvinna och sammansättningen av arter har förändrats. År 2010 antog världens länder en strategisk plan för biologisk mångfald. Ett av delmålen är att tio procent av världens kust- och havsområden, särskilt de som är viktiga för biologisk mångfald och ekosystemtjänster, ska vara skyddade till år 2020. Ett motsvarande etappmål har också antagits inom det nationella miljömålsarbetet. Idag pågår ett intensivt arbete med att utvärdera och stärka skyddet av marina områden i Sverige, ett arbete som behöver intensifieras ytterligare om etappmålet ska nås.

Skydd som behövs

Nätverk av skyddade områden är ett verktyg för att bevara värdefulla livsmiljöers fysiska struktur och biologiska mångfald och på så vis säkra viktiga ekosystemfunktioner för framtiden. Skydd av marina områden gör det möjligt att reglera fysisk exploatering, fiske och andra former av användning som bedöms kunna påverka havsmiljöns naturvärden. Dagens skyddsarbete ska utgå från den så kallade ekosystemansatsen, vilket bland annat innebär att det ska främja ett hållbart nyttjande av ekosystemens produkter och tjänster. Skyddade områden bidrar även till att öka kunskapen om marina miljöer. Naturreservat och nationalparker ger också möjlighet att föra ut information om marina naturvärden till allmänheten och skapar förutsättningar för ett rikt friluftsliv.

FAKTA

Olika skydd

Nationalpark: Nationalparken är den starkaste skyddsformen och syftet är att bevara ett större sammanhängande område av viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligt oförändrat skick. Beslut om att bilda nationalparker tas av riksdagen efter förslag av regering och marken ägs av staten. I Sverige finns i dagsläget endast en marin nationalpark, Kosterhavet, som förvaltas av Kosterhavsdelegationen.

Naturreservat: Ett naturreservat bildas bland annat med syftet att bevara biologisk mångfald, för att vårda och bevara värdefulla naturmiljöer och för att tillgodose behovet av områden för friluftslivet. Naturreservat är den vanligaste skyddsformen och det är kommun eller länsstyrelse som beslutar om naturreservat och ansvarar för förvaltningen av dem.

Natura 2000: Natura 2000 är ett nätverk av värdefulla naturområden inom EU. Syftet är att värna om de arter och livsmiljöer som är av gemensamt intresse för EU-länderna. Natura 2000-områden föreslås och förvaltas av länsstyrelsen och beslutas av regeringen.

Dagens marina områdesskydd

Det svenska arbetet med marint områdesskydd har intensifierats under 2000-talet. Stora insatser för att förstärka skyddet i marin miljö har resulterat i fler skyddade områden och ökade kunskaper om marina naturvärden. Att bilda nya skyddsområden är dock både resurs- och tidskrävande och mycket arbete kvarstår. Idag finns drygt 300 marina skyddade områden i Sverige till med en yta om 10 332 km2, vilket motsvarar 6,6 procent av Sveriges kust- och havsområden.

Ett av de tydligaste exemplen på ett ökat fokus på marint områdesskydd är Sveriges första marina nationalpark, Kosterhavet, som invigdes 2009. I enlighet med Naturvårsverkets nationalparksplan är två ytterligare marina nationalparker, Gotska sandön samt Nämdöskärgården, prioriterade i arbetet fram till år 2020.

Representativt nätverk av områden

I det svenska etappmålet om skydd till 2020 ingår även att nätverket av skyddade områden ska vara ekologiskt representativt. Detta gäller såväl naturtyper som geografiska aspekter, vilket bland annat innebär att områdena ska spegla olika marina livsmiljöer och vara fördelade över landets olika havsområden. I januari 2016 presenterade Havs- och vattenmyndigheten en fördjupad analys av det nationella nätverket av marina skyddade områden. Några viktiga punkter för det framtida arbetet är:

  • En fördjupad analys av nätverket av marina skyddade områden kräver mer kunskap, både kring naturtypernas och arternas utbredning i havet, men även av de mål för olika arters bevarande som fastställts för de skyddade områdena.
  • Andelen skyddade marina miljöer skiljer sig åt mellan havsområden, Västerhavet har störst andel skydd med drygt 20 procent. Bottniska viken och Östersjön har ungefär 5 procents skydd.
  • Grunda miljöer är i högre grad skyddade än djupa miljöer.

FAKTA

Kosterhavets nationalpark

Kosterhavet är ett av Sveriges mest artrika havsområde och sedan 2009 finns här landets första marina nationalpark. Nationalparken täcker en yta på nästan 400 kvadratkilometer där 98 procent utgörs av marina miljöer. Förvaltningen av nationalparken bygger på en så kallad adaptiv förvaltningsmodell med stort lokalt inflytande. Adaptiv förvaltning innebär att skydds- och förvaltningsåtgärder justeras om bevarandemålen inte uppnås. Fördelen med denna struktur är bland annat att förvaltningsarbetet kan anpassas i takt med att ny kunskap tillkommer. Under 2015 har nya regler för räktrålfiske införts i området och antalet trålskyddade zoner har utökats. De nya reglerna innebär bland annat att fiskare måste ha speciellt tillstånd för att få tråla i området och samtliga som ansökt om tillstånd har fått medverka vid en introduktionskurs om områdets naturvärden.

Kosterhavets nationalpark samt den angränsande Ytre Hvalers nationalpark i Norge, med vilken man har samarbeten.

Samband och spridningsvägar i nätverket

För att ett nätverk av skyddade områden ska ge ett funktionellt skydd är det viktigt att ta hänsyn till konnektiviteten mellan områden. Det innebär bland annat att nätverket bör vara utformat så att det underlättar möjligheten för skyddsvärda arter att sprida sig mellan nätverkets olika delar. De flesta marina organismer har pelagiska larver eller sporer men kunskapen om deras spridningsmönster är begränsad.

Havsmiljöinstitutet har på uppdrag från Havs- och vattenmyndigheten utfört en studie för att identifiera nya potentiella områden i Skagerrak, Kattegatt och Öresund som skulle kunna stärka utbytet av larver i Västerhavets skyddade områden. Studien som baseras på modellering av larvspridning är genomförd av forskare från Göteborgs universitet och Chalmers tekniska högskola. Resultaten indikerar att larvutbytet hos bottenlevande organismer skulle kunna öka kraftigt med ett relativt litet komplement av nya skyddade områden.

Bättre reglering av fisket

Fiske kan påverka marina ekosystem både direkt genom påverkan på bottenhabitat samt bifångster, eller indirekt genom förändrade ekosystemfunktioner på grund av färre rovfiskar. Regleringen av fisket är därför ett centralt verktyg i arbetet med marina skyddade områden. Arbetet med fiskereglering i marina skyddade områden har intensifierats under senare år.

Under 2014 gjorde Havs- och vattenmyndigheten med stöd från länsstyrelserna i kustlänen en sammanställning av områden där man bedömer att fisket utgör ett hot mot värdefulla arter och miljöer. I arbetet bedömdes 30 områden vara i behov av en ökad reglering av fisket. Underlaget som sammanställts ska ses som ett första steg. Antalet prioriterade områden kan komma att ändras när ny kunskap tillkommer. Majoriteten av de prioriterade områdena ligger innanför trålgränsen och idag pågår arbete med att införa eller ändra regleringar av fisket här. Ungefär en tredjedel av områdena ligger utanför trålgränsen och där krävs ett omfattande samordningsarbete med andra EU-länder som har fiskeintressen i de berörda vattnen.

Uppföljning

För att kunna bedöma hur effektivt skyddet av ett marint område är och om det förvaltas på rätt sätt krävs en regelbunden uppföljning av statusen hos dess skyddsvärden. Under 2015 har Havs- och vattenmyndigheten påbörjat en kartläggning över hur uppföljningen av de skyddade vattenområdena fungerat. Arbetet genomförs med stöd från länsstyrelserna som har ansvaret för detta arbete. Resultatet bildar underlag för den kommande nationella handlingsplanen för marint områdesskydd. Uppföljningsarbetet i marina skyddade områden är idag mycket begränsat, det kräver resurser och har hittills inte prioriterats i skyddsarbetet. För att nätverket av marina skyddade områden ska fungera väl behöver arbetet inom detta område stärkas.

För närvarande revideras den nationella akvatiska miljöövervakningen för att kunna möta nya behov och krav på övervakning och uppföljning. Havs- och vattenmyndigheten har sedan 2011 ansvar för att bedöma arter och naturtypers bevarandestatus enligt EU:s art- och habitatdirektiv (biogeografisk uppföljning) i hav och sötvatten. Det här är ett arbete som ska integreras i den övriga miljöövervakningsverksamheten. Utvecklingsarbetet inom miljöövervakningen syftar till att möjliggöra att data kan användas för flera ändamål, något som kan bidra till att stärka uppföljningsarbetet även i skyddade områden.

FAKTA

Bratten

I Natura 2000-området Bratten, som ligger i svensk ekonomisk zon i Skagerrak, finns bland annat branta, djupa hårdbottnar med hornkoraller och många andra sällsynta arter. Det är samtidigt ett viktigt fiskeområde för svenska och danska, och i mindre utsträckning även norska, kustfiskare. Länsstyrelsen i Västra Götaland har tagit fram ett förslag till reglering av fisket i området som bland annat inbegriper permanent fiskefria zoner. I projektet, som ledde fram till förslaget, har myndigheter, forskningsinstitutioner och fiskare från Sverige, Norge och Danmark varit delaktiga. Eftersom området ligger i ekonomisk zon är regleringen av yrkesfisket en fråga för den gemensamma fiskeripolitiken inom EU. Nu pågår ett arbete på Havs- och vattenmyndigheten för att ta fram en gemensam rekommendation tillsammans med berörda medlemsländer, Danmark och Tyskland, kring de nödvändiga åtgärderna som riktar sig till fisket. Arbetet beräknas bli klart under våren 2016.

Djup hårdbottenmiljö vid Bratten. Foto: Tomas LundälvBild: Tomas Lundälv


Skydd av havsområden i Sverige

Skyddad och oskyddad havsareal för Bottniska viken, Östersjön och Västerhavet. Procentsatsen ovanför respektive stapel anger andel skyddad areal (december 2015).

Strategier för framtiden

För att nå målet om att skydda tio procent av Sveriges marina områden till år 2020 och skapa ett ekologiskt representativt och sammanhängande nätverk av områden med ett effektivt skydd och hållbar förvaltning, behöver arbetet intensifieras ytterligare. Regeringen har gett Havs- och vattenmyndigheten i uppdrag att ta fram en nationell handlingsplan för marint områdesskydd som ska presenteras i maj 2016.

Inom projektet ”Skydd och förvaltning av marina områden – Västerhavet” arbetar länsstyrelserna i Västra Götaland, Halland och Skåne för att ta fram en gemensam regional strategi för skydd av marina arter och miljöer. Strategin ska bland annat visa hur en utökning av de marina skyddsområdena bör utformas för att motverka brister i det befintliga nätverket och tar hänsyn till ekologisk representativitet samt konnektivitet mellan områden. Den kommer också ge förslag på lämpliga skyddsformer samt förvaltningsåtgärder. Slutsatser från arbetet med den regionala strategin för Västerhavet kommer att ingå som ett underlag till den nationella handlingsplanen.