Sötvatten 2017. Helene Ejhed, IVL / Elin Widén-Nilsson, SLU / Johanna Tengdelius Brunell, SMHI / Julia Hytteborn, SCB . Publicerad: 2018-06-14
Hur mycket kväve och fosfor släpps ut i Sverige, varifrån kommer utsläppen och hur mycket når våra svenska havsområden? Svaren finns i en rapport som tagits fram av SMED, Svenska MiljöEmissionsData, på uppdrag av Havs- och vattenmyndigheten under 2016. Bättre beräkningsmetoder och underlag bidrar till att ge en mer detaljerad och tillförlitlig bild av näringsbelastningen än tidigare. Stora mängder data från cirka 23 000 vattenområden i hela Sverige har bearbetats för att ge så heltäckande information som möjligt. Resultaten visar att det är en stor utmaning och krävs omfattande åtgärder för att nå utsläppsmålen för fosfor till Egentliga Östersjön.
Det är första gången så detaljerade beräkningar för närsaltsbelastningen på våra havsområden har genomförts. Bättre kvalitet på indata och förbättrade sätt att räkna ger mer tillförlitliga resultat av den totala belastningen, även på lokal nivå. Arbetet ligger även till grund för nästa rapport om närsaltsbelastning på Östersjön – PLC 7, samt den fördjupade uppföljningen av det svenska miljökvalitetsmålet Ingen övergödning och rapportering till EU enligt ramdirektivet för vatten.
De nya beräkningarna bygger på nya högupplösta markanvändnings- och jordartskartor, nya underlag om rening i små avloppsanläggningar och dagvatten samt en ny höjddatabas med två meters upplösning. Höjddatabasen har använts för att beräkna hur mycket marken lutar i ett visst område, vilket har stor betydelse för fosforläckaget. Nya mätningar i skogsområden i sydvästra Sverige har lett till en bättre beskrivning av näringsläckage från skogsmark. Dessutom har en ny modell för beräkning av näringsämnesretentionen, dvs. hur stor andel av läckaget som åter fastläggs i mark, sjöar och vattendrag innan vattnet når havet , tagits fram. Dessa förfinade indata och förbättrade beräkningsverktyg gör att resultaten är säkrare även för enskilda vattenförekomster.
Resultaten i rapporten presenteras som brutto- samt nettobelastning. Bruttobelastning är den mängd näringsämnen som släpps ut vid en källa till ett vattendrag eller sjö från till exempel ett avloppsreningsverk eller ett jordbruksfält. Nettobelastning är den del av bruttobelastningen som når havet. Dessutom presenteras resultaten för den belastning som kommer från människans aktiviteter liksom bakgrundsbelastningen.
Mänskliga aktiviteter kan vara odling av jordbruksmark eller industriutsläpp. Bakgrundsbelastningen är den naturliga belastning som skulle ske oberoende av människan.
Totalbelastningen är summan av människans belastning och bakgrundsbelastning.
Jordbruks- och skogsmark är de två största källorna till den totala belastningen från Sverige på havet för både kväve och fosfor, med 34 100 respektive 34 900 ton kväve, samt 1 130 respektive 850 ton fosfor per år (2014). Tillsammans står dessa källor för cirka 60 procent av den totala belastningen. Av den belastning som kommer från människans aktiviteter står jordbruket för den största andelen (23 300 ton kväve samt 460 ton fosfor), följt av utsläpp från avloppsreningsverk (14 000 ton kväve samt 240 ton fosfor). Läckage från hyggen bidrar endast med 1500 ton kväve och 20 ton fosfor (figur 1 och 2).
Bottenhavet, Egentliga Östersjön och Kattegatt är de havsområden som tar emot mest kväve av Sveriges totala belastning på havet (29 500 ton, 29 400 ton respektive 28 700 ton, vilket motsvarar cirka 25 procent vardera, figur 1). I Bottenhavet är dock en stor del av belastningen naturlig bakgrundsbelastning. Egentliga Östersjön och Kattegatt tar emot mest av Sveriges belastning som är orsakad av människan, 33 procent respektive 31 procent. I jämförelse mellan vilka havsområden som är mest belastade av fosfor, är det Bottenhavet som tar emot mest (990 ton eller 30 procent av den totala belastningen). Strax under en fjärdedel av Sveriges totala belastning på havet, belastar på Egentliga Östersjön (780 ton) och omkring en femtedel belastar Kattegatt och Bottenviken (680 respektive 630 ton, figur 2).
Bottenviken tar emot mest kväve och fosfor eftersom dess avrinningsområde är störst. Det lilla avrinningsområdet till Öresund bidrar med högst belastning per ytenhet.
På grund av de förbättrade beräkningarna och bättre kvalitet på data är det inte möjligt att direkt jämföra hur belastningen har ändrats sedan den senaste rapporteringen (PLC5). Till exempel har arealen jordbruksmark minskat med omkring 1900 km2 sedan tidigare sammanställningar, och det har lett till minskat läckage av näringsämnen. Storleksordningen på denna minskning kan i nuläget inte utläsas från beräkningarna eftersom de nya är gjorda med förfinad underlagsinformation jämfört med tidigare år. Faktum är att vid en direkt jämförelse mellan belastning år 2006 (PLC5) och år 2011 (FUT) så är den totala fosforbelastningen från jordbruksmarken högre i den senaste rapporten år 2014 (PLC6) jämfört med tidigare, trots att odlingsarealen minskat. Samtidigt visar de nya beräkningarna att den delen människan är upphov till är lägre än vad som tidigare beräknats. Det krävs omräkningar av gamla PLC-data med den nya metoden för att få klarhet i hur mycket av dessa ändringar som beror på åtgärder inom jordbruket och hur mycket som beror på förfinade indata och förbättrade metoder.
Belastningen från punktkällorna beräknas på samma sätt som förr och där är det tydligt att utsläppen till havet har minskat. I PLC6 (år 2014) stod avloppsreningsverk för 240 ton fosfor samt 14 000 ton kväve, medan i PLC5 (2006) var belastningen 350 ton fosfor- samt 17 000 ton kvävebelastning (netto). Industrier har också minskat sin belastning på havet och svarar nu för 250 ton fosfor samt 3 800 ton kväve, jämfört med 320 fosfor och 4 800 ton kväve år 2006 (figur 3 och 4).
Figur 3 och 4. Den totala transporten av näringsämnen till havet vid den förra rapporteringen 2006 och den senaste 2014. Utsläppen av både kväve och fosfor har minskat, allra tydligast minskade fosfor från de kommunala reningsverken.
Nu har arbetet påbörjats för att beräkna belastningen för år 2016 inför rapporteringen till PLC7. Nyheter i det arbetet är att belastning från alla källor kommer att
beräknas på en finare områdesindelning. Beräkningen kommer göras på delavrinningsområden men även presenteras på vattenförekomstområden som togs fram under 2016. Utöver det så kommer till exempel nya uppgifter om avloppsreningsverk att samlas in från kommuner, alla indata kommer att uppdateras där nya data finns tillgängliga, till exempel arealer grödor , fånggrödor och skyddszoner samt andra data som mineralgödselgivor.
I arbetet med bl.a. kalibrering och utvärdering av modellberäkningar inom PLC6 har mätdata från flera miljöövervakningsprogram för sötvatten använts. Dessa omfattar:
Utöver detta har data från flertalet andra miljöövervakningsprogram använts, främst inom jordbruksmark (typområden, observationsfält, markkartering), men även luft och marktäcke. Vissa av dessa data har också ingått som indata till beräkningarna. Förutom regelrätt miljöövervakning är PLC-beräkningarna också beroende av mätningar och statistik från många andra källor.
Ejhed H., Widén-Nilsson E., Tengdelius Brunell J., Hytteborn J. (2016) Näringsbelastningen på Östersjön och Västerhavet 2014. Sveriges underlag till Helcoms sjätte Pollution Load Compilation. Havs- och vattenmyndighetens rapport 2016:12
Resultat från beräkningarna: Webbverktyget Tekniskt Beräkningssystem Vatten (TBV, tbv.smhi.se).
